Varför?
Varför är du idrottsledare?
I mina yngre dagar följde jag och tog efter den mest fantastiska person jag någonsin mött, min dåvarande tränare för IFK Timrås juniorlag. Han lärde mig, eller rättare sagt fyllde mig med en kärlek för fotboll och den magi som vi människor kan utföra som lag eller som enskilda individer. Den utveckling vi kan se i oss själva. Det fantastiska i att vara delaktig i någonting som går framåt och där vi utvlecklas tillsammans, där man bygger vänskap som ingen kan bryta.
Det är någonting som jag vill förmedla till barn och ungdomar i Timrå idag. Jag vet inte om människor där ute känner samma sak som jag, att pengar och framgång inte är allt. För mig betyder föreningen och det den gett mig tidigare mer än vad alla pengar i världen någonsing kommer att kunna göra. Därför väljer jag idag att stå fast som spelare och ledare av IFK Timrå, allt gammalt groll lägger jag åt sidan, entrar planen och lägger handen på klubbmärket, över hjärtat.
Har ni någonsin känt så för en förening?
Zlatan tackade, – då han vann sin första GULDBOLL -sina tränare i ungdomsleden i Malmö. Stort, modigt och helt enkelt fantastiskt. Utan tvekan är det de personer som stöttat och hållt oss om ryggen på de mindre scenerna som gjort oss till dem vi är idag, inte sant?
Om du är spelare/ledare i en förening, fundera då på vad det är du vill och vad du hoppas uppnå, kriga för att nå dina drömar, men glöm för guds skull sedan inte bort de personer som lade ner all sin tid till att bilda dig till den du kan komma bli.
Jag är idag 25 år gammal och håller fortfarande min ungdomstränare kär, fotot då han står gråtfärdig i spelargången på sitt älskade Anfield kommer jag aldrig att glöma. Och om sanningen ska fram, varje gång jag knyter på mig skorna är det dina tårar då du lämnade oss och den kärlek du visade oss som jag tänker på, jag ler alltid, och genom glädje och skratt kommer fantastiska möjligheter, på plan eller vid sidan av.